fredag 9 december 2011

Light




Light av M. John Harrison har jag läst en gång tidigare, omkring år 2007. Den gången var jag inte alls lika invigd i science fiction och jag var oerhört förvirrad raka vägen igenom denna bok. När sista sidan vänts var det som att jag aldrig hade läst boken överhuvudtaget. Den var bara så himla konstig och obegriplig.
Nu är jag mer van vid genren och, ja, konstigheter i allmänhet och plötsligt ser jag storheten med den!

Light följer flera huvudpersoner samtidigt och i huvudsak två olika tidslinjer. Den ena tar plats i vår nutid, år 2000. Den andra tidslinjen äger rum omkring år 2400. År 2000 lever forskaren massmördaren Michael Kearney och år 2400 följer vi Seria Mau Genlicher och parallellt med henne; Ed Chianese (ja, stavningen är korrekt).

Det är svårt att avgöra hur eller i vilken grad t ex Kearney är psykiskt störd eller om vad han upplever faktiskt är sant. Helt klart är han inte världens mest stabila, välanpassade och lyckliga individ. Han tycks aldrig riktigt se världen framför sina ögon utan alltid vara försjunken i sina egna tankar och sin egen skräck. Av den anledningen framstår han också som känslokall. Inte nödvändigtvis i hur han agerar utan bara av att han inte fullt ut lever i nuet. Hans trasiga ex-fru Anna försöker både hitta ett nytt liv och samtidigt klamra sig fast vid Kearney. Hon tigger ofta sex av honom och han ger henne orgasm efter orgasm utan att själv visa det minsta intresse. Anna lider av anorexi och av extremt dåligt självförtroende och självbild. Vid ett läge finner Kearney henne på en hotellsäng gråtandes. Hon frågar om hon är för tjock ("I'm too fat, aren't I?") och efter en stunds tystnad säger Kearney med frånvarande röst "cheer up". I ett desperat försök att få Kearney att stanna hos sig, hävdar Anna att han minsann behöver henne och att hon är hans enda hopp. Man undrar lite själv utifrån vad som hänt, hur det egentligen ligger till. Vem som egentligen behöver vem och vem som egentligen klamrar sig fast vid vem. Både Annas egna problem och Kearneys känslokyla bidrar till en väldigt obehaglig och surrealistisk atmosfär.

Kearney bär alltid med sig ett par tärningar med obegripliga symboler som han säger sig ha stulit från någon eller något han kallar "The Shrander". Tärningarna kastar han likt någon skulle lägga tarotkort, för att spå i framtiden och för att få vägledning. Ibland kastar han dem lugnt och sansat före ett tydligt val, ibland kastar han dem med skakande händer i frenetisk panik över känslan av att ständigt och obegripligt jagas av The Shrander. Han medger öppet att hans system för att tolka symbolerna är totalt godtyckligt. The Shrander är någon form av entitet man inte riktigt får något grepp om. Kearney försöker beskriva den för Anna en gång och säger att den ser ut som en hästskalle med köttflikar som hänger ned på sidorna. Men då Kearney möter den upplever han den oftast som en skugga i ögonvrån eller ett mönster i vågsvallet på en strand.

Kearney arbetar på ett forskningsprojekt tillsammans med Brian Tate för att försöka utveckla kvantdatorn eller kvanttekniken rent generellt. Det krävs kanske inte någon direkt kunskap i ämnet men man får nog mer ut av romanen om man är en gnutta insatt i vad t ex Heisenbergs osäkerhetsprincip innebär och andra partikelfysiska termer då sådant refereras till flitigt i boken och, skulle jag vilja påstå, ligger som grund och gemensamt tema över hela berättelsen.

Seria Mau lever i sitt rymdskepp år 2400. En gång i tiden lät hon sig smälta samman med ett så kallat K-ship i tidig ålder och det som finns kvar av hennes kropp ligger i en tank i skeppet. Hon flyger omkring som pirat och legosoldat samtidigt som hon jagas den organisation som satte henne i skeppet till att börja med.
Å ena sidan ser hon sig själv som långt överlägsen mänsklighet och den mänskliga kroppen som hon lämnat bakom sig å andra sidan önskar hon att hon kunde få tillbaka vad hon lämnat bakom sig. Hon drömmer ofta om sin barndom och ser både äcklat och med åtrå på människorna som inte tycks göra annat än att äta, skita och knulla. Just drömmar är något som också är ganska genomgående i hela romanen. Man får veta mycket om karaktärerna genom deras drömmar.

Ed Chianese lever större delen av sitt liv i en virituell värld. Han väcks ur sitt liv med Rita Robinson i ett 40-talets Amerika av två systrar som hävdar att han är skyldig dem pengar. Ed är en rastlös och smått förvirrad person som jag själv tycker är den minst intressanta av de tre huvudkaraktärerna.

Dessa olika tider, platser och personer hör förstås samman på ett eller annat vis. Det finns många ledtrådar igenom berättelserna. Somliga tydligare än andra. En av de mer grunda och enkla kopplingarna är t ex att år 2400 använder man sig av "Tate-Kearney transformation" när man reser i rymden med somliga rymdskepp. Men det beskrivs aldrig vad detta innebär. På en planet, i en sunkig utställning i anknytning till en cirkus visas "Tate and Kearney in front of monitor, 1999". Två katter, en svart och en vit, syns också till i flera olika sammanhang igenom hela berättelsen. Dessa kopplingar och andra får en väldigt spännande känsla av tidsförhållandet mellan år 2000 och 2400. Nutiden, i år 2000 känns både som antik, bortglömd historia och direkt närvarande på samma gång. Ett annat, smått relaterat grepp som används ibland igenom boken är upprepningar. Upprepningar av händelser och repliker i alla olika parallella berättelser. Det får en väldigt stor känslomässig effekt, åtminstone på mig, när samma ord yttras av en karaktär år 2000 som av en år 2400. Utan att ens minnas att det kom från denna bok så har jag länge haft repliken "Sparks. Sparks in everything" i minnet.

Light är också en blandning av det kalla, omänskliga och det mest basalt, djuriskt mänskliga. Ogästvänliga, vidriga miljöer och händelseförlopp som beskrivs genom flera sidor men visar sig sedan räknas i nanosekunder, utdöda rymdvarelser, levande kod, matematik och klonade människor å ena sidan. Sex, manisk onani och fåfänga i de mest bisarra situationer å den andra. Dessutom präglas boken av psykiskt instabila, trasiga och deprimerade karaktärer. Både huvudpersonerna och många av bifigurerna tycks lida av många inre demoner. De flesta karaktärer är rikt detaljerade och utvecklade. Det finns inga ärkefigurer och ingen tydlig moral. Kanske med något undantag...

Jag har lite svårt att bestämma mig för om Light är hård, kall science fiction eller om det finns ett element av fantasy. Ibland tycks helt verklighetsfrånvända händelser äga rum, men samtidigt undrar jag om det bara är sättet det beskrivs på som gör det overkligt och osannolikt utifrån vad man normalt är van vid med fysikens lagar, eller om det helt enkelt är tänkt att vara ren flummig fantasy. Som att man som läsare helt enkelt inte får se hela bilden av vad som egentligen händer och därmed drar slutsatsen att det är overkligt. Ja, overkligt utifrån de givna reglerna i boken förstås. Overkligt på det sätt som magi är overkligt. Självklart påminns jag om Arthur C. Clarkes utsaga: "Tillräckligt avancerad teknik är oskiljbar från magi" och det tål också att tas med i beräkningen.

Det är en oerhört givande roman. Ingenting ges gratis åt läsaren. Svaren finns ibland där i texten om man är uppmärksam, men ingenting målas upp stort och uppenbart. Det kräver mycket av läsaren och det kan nog vara den typen av bok man kan återkomma till och hitta detaljer och samband man missat tidigare. Dessutom känner man sig himla smart när man listar ut något utifrån ledtrådarna i texten!



Fantastiskt intressant, aldrig tråkig, aldrig förutsägbar, fascinerande kryptisk men fortfarande sammanhängande. Svaren finns där i texten, men det gäller att vara uppmärksam. Det kändes ofta som att jag missat något eller inte riktigt förstått allting. I slutet ges ändå svaren på de största frågorna, men långt ifrån alla detaljer i boken får någon explicit förklaring vad det är eller hur det egentligen hänger ihop. Jag gillar't.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar