Denna bok blev jag tipsad om i slutet av Alastair Reynolds novellsamling Galactic North. Han prisade Bruce Sterling till skyarna och erkände att han lånat flitigt ifrån hans Shaper/Mechanist-värld. Jag var därför helt enkelt tvungen att läsa den. Schismatrix säger författaren själv i förordet ska utalas skiz-mat'-rix. Alltså med ett kort 'a' (alltså mattriks inte meitriks).
Schismatrix Plus är en samling av allt Sterling producerat om det universum som alltså kallas Shaper/Mechanist (därav "plus"). Den består av en roman samt fem korta noveller. Det är förstås science fiction det handlar om och boken äger rum ett par hundra år in i framtiden. Romanen Schismatrix publicerades första gången 1985 och samlingen som jag läst släpptes 1996. Något äldre än det jag brukar läsa.
Det är romanen som inleder boken. Den följer Abelard Lindsays liv. Lindsay är uppvuxen på en artificiell värld i omloppsbana kring månen som en så kallad Shaper. Shapers föds inte, de odlas och det är nästan en förolämpning att kalla någon född. Shapers skapas med genetiskt kroppsliga förbättringar samt en sorts hjärntvätt som ger Lindsay vissa förmågor att tolka och lättare manipulera människor omkring sig. Det ges inga fullständiga svar på hur, men han är en utmärkt lögnare och kan ofta läsa av vad andra människor känner och förutse deras tankemönster. På motsatta sida finns Mechanists som kanske hörs på namnet är en gruppering som istället manipulerar och förbättrar sina kroppar genom mekaniska medel så som implantat i hjärnan eller mekaniska kroppsdelar osv.
Det finns många världar likt Lindsays runt om i solsystemet. Ytterst lite nämns i boken överhuvudtaget om planeten Jorden eller vad som hänt eller händer där. En sak är i alla fall säker, Jorden är ingen plats man längre bor och lever på och de flesta verkar hysa en viss avsky för den konstanta, kraftiga tyngdkraften som råder på en större planet.
Det finns inte riktigt någon tydlig röd tråd igenom boken utan många konflikter avlöser varandra. Författaren själv nämner i förordet att hans verk är synnerligen fragmenterat. Det som dock alltid ligger där och som återkommer gång på gång är Lindsays konflikt med sin tidigare vän och allierad; Philip Constantine. Boken inleds med att deras gemensamma kärleksintresse begår självmord för deras politiska uppror. I samband med det utlöses även ett mordförsök iscensatt av just Constantine på Lindsay. Men istället drabbar det Lindsays farbror. Lindsay tvingas lämna sin värld för en annan och blir en så kallad sundog; en person i exil utan tydlig grupptillhörighet eller allians. Därefter följer vi Lindsays liv när han, med sin Shaper-träning, manipulerar sig upp i den nya sociala hierarki han hamnat i.
Historien är alltså synnerligen rörig med en kolossal mängd termer och namn att hålla reda på och det är inte helt lätt. Det tog ett tag för mig att komma in i berättelsen och i världen som Sterling byggt upp. Shapers och Mechanist är som sagt inte de enda grupperingarna som slåss om makten i Schismatrix. Schismatrix i sig är helt enkelt namnet på vårt solsystem där berättelsen äger rum. Det blir heller inte lättare av att flera karaktärer byter namn igenom berättelsen då de antingen tvingas byta identitet för att undgå sitt förflutna alternativt väljer att byta identitet för att bygga en mer spännande personlighet. Lindsays själv byter också namn flera gånger av liknande anledningar. Utöver Shapers och Mechanists finns ideologier och fraktioner som preservationister, post-humanister, wireheads och Superbrights. Inte nog med att mänskligheten förgrenar sig i alla möjliga riktningar, det finns också utomjordingar. Den första rasen mänskligheten stöter på kallas The Investors och är en ödleliknande ras med ekonomiska motiv (därav namnet). De tar stor plats i berättelsen men är långt ifrån avgörande. Schismatrix handlar inte om människor vs aliens.
De efterföljande novellerna följer bifigurer och händelser från romanen.
Swarm
Swarm handlar om en Shaper som reser till ett annat solsystem för att följa upp forskning av en annan, helt ensam person som lever på en asteroid tillsammans med The Swarm. En, vid det här laget, ganska uttjatad rymdvarelsetyp som består av en myr-liknande organism med hive-mind eller liknande. Den slutar ganska överraskande och intressant, kan jag åtminstone säga.
Spider Rose
Spider Rose är en ensam frilansare/pirat. Hon möts av ett Inverstor-skepp och erbjuder dem en enormt värdefull och stor, sällsynt klump ädelsten hon hittat tidigare. The investors, giriga som de är, bara måste ha den till varje pris... Men ingenting de erbjuder lockar Spider Rose, men medan hon funderar på vad hon vill ha mot sitt byte så lämnar The Investors sitt husdjur i pant hos henne (och kanske blir hon så förälskad i den att hon vill behålla den i utbyte mot ädelstenen)...
Cicada Queen
Denna novell fördjupar sig i en händelse som bara nämns ytligt i bokens huvudroman. Den följer en ung kille i den kollapsande världen Czarina Kluster (C-K). I romanen får vi veta hur C-K bildas och blir till en spirande metropol.
Sunken Gardens
Denna novell äger rum 200 år efter Cicada Queen och bygger vidare på händelserna som ägde rum där. Sunken Gardens är även kronologiskt sett den sista novellen då den äger rum flera hundra år efter romanen. Det blir svårt att säga något om handlingen i novellen utan att avslöja något från Cicada Queen eller romanen, men den följer en person från ytterligare en ny fraktion av mänsklighetens utvecklingar när denne deltar i ett slags storslaget gladiatorspel på Mars med en 8km bred krater som spelplan. Designade djur och organismer används som vapen i ett försök att med sitt eget ekosystem vinna över de andras ekosystem och därmed dominera kratern och i förlängningen vinna friheten från ett liv i exil på planetens yta.
Twenty Evocations
Twenty Evocations är någon slags roman i punkform. Det är både som ett utkast till en oskriven roman och ett experiment i kort, ihoptryckt prosa. Det är tjugo minikapitel på ett par rader och följer Nikolai Lengs liv från skapelse till död. Varje stycke är som en liten, liten kort inblick i en händelse i Lengs liv.
Ett stort tema som sträcker sig över hela boken, inklusive novellerna tycks vara förändring. I synnerhet mänsklighetens förändring och det är de långa tidsperspektiven som gör det möjligt att följa dessa förändringar. Förändringen diskuteras också flitigt av bokens karaktärer. Somliga välkomnar förändringen som en nödvändighet och en framgång för mänskligheten. Andra önskar helst att vi behåller vår ursprungliga mänsklighet. Vissa förändrar sig mer än andra. De förändringar och förbättringar som Shapers och Mechanist tillämpar är blygsamma i jämförelse med t ex de som låtit sig permanent integreras med avancerade rymddräkter och bytt ut sina naturliga organ mot direkta kopplingar till sensorer på dräktens yttre. Dessa "människor" trivs bäst i rymdens öppna vakum. Samtidigt som mänskligheten mer och mer dras åt olika och mer extrema håll så fördömmer de betydligt äldre rymdvarelserna vår utveckling som självdestruktiv. Även novellerna är starkt inriktade på förändring och inte bara mänskligheten utan även den enskilda människan. Det påminner mig om Ovids Metamorfoser där varje berättelse slutar med att en människa förändrats till något helt annat, så som ett träd eller ett djur. Inte helt olikt Schismatrix, i synnerhet i novellen Spider Rose..
Boken sträcker sig över flera sekel. Männskligheten har många olika metoder för att förlänga sina liv. Till en början mindre sofistikerade, där ålderstecken som åderbrock kan synas samtidigt som ungdomlig acne. Ibland är det lite svårt att hänga med i vad som händer då varje kapitel ibland hoppar fem, tio år framåt i tiden.
Så åter igen ger science fiction och Space Opera mig dessa underbara tankar och perspektiv av tid. En annan sak jag ofta börjar tänka på i och med dessa typer av berättelser är hur samhället skulle fungera om det blev verklighet att mänskligheten sprider ut sig på flera olika världar där det kan ta flera årtionden eller mer att resa i mellan. Vad skulle hända med den tekniska utvecklingen? Denna fråga är egentligen mer aktuell i Alastairs böcker då de flesta världarna i Schismatrix ändå håller sig inom vårt eget solsystem. I Alastairs böcker kan rymdskepp vandra omkring i rymden i flera hundra år utan teknologiska uppdateringar. Hur kan ett sådant rymdskepp konkurrera med hur långt teknologin hinner utvecklas på den tiden den färdas mellan planeter eller solsystem? Att resa mellan planeter måste bli som att resa i tiden om resan i sig tar så lång tid. Man lämnar en värld bakom sig med en kultur och en viss teknologisk förmåga men vad möter man vid nästa värld? Eller skulle samhällena spegla detta nya tidsperspektiv med långsammare förändringar? Når vi kanske en topp i hur långt vi kan utveckla vår tekniska och medicinska färdigheter? Kanske stannar vi självmant upp av lathet eller bekvämlighet eller för att vi helt enkelt är tvungna?
Det är just tankarna den väcker som gör boken intressant och det är nog oftast det jag är ute efter när jag väljer vad jag läser. Likt så mycket annan science fiction jag läst spekulerar den i hur mänskligheten kan se ut och utvecklas långt in i framtiden. Vad som kan hända om vi släpper våra inskränkta, konservativa värderingar om vad en människa är och bör vara och vad som är möjligt för oss med mer kunskap om oss själva och Universum. Betydligt mindre handlar det, för mig, om att identifiera sig med karaktärerna eller att känna sig tagen av deras öden. Det kan jag också göra på ett sätt (det kommer liksom med litteraturen rent generellt), i och med att jag föreställa smig att leva i en sådan värld, med sådana tidsperspektiv men det är inte just Lindsays öde i sig jag gråter för, skrattar med, lider med, eller vad det nu kan vara.
Det finns förstås undantag så som boken Light av M John Harrison. Den har verkligen allt.
Det känns som en mer komplex värld som Sterling byggt upp i jämförelse med just Alastair som lånat mycket av Schismatrix. Inte nödvändigtvis en bättre eller mer intressant värld dock. Schismatrix känns mindre rotad i vetenskap och mer i fantasin, på gott och ont. Färre teknologier och händelser förklaras explicit i vetenskapliga termer, något som Alastair gärna gör och något som jag gillar.
Vad jag däremot inte gillar så värst är rymdvarelserna som befolkar Sterlings Universum. The Investors känns kliché i sitt utseende och det mesta i deras språk och kroppsspråk har någon form av motsvarighet i mänskligt tal, vilket känns högst osannolikt hos en främmande, intelligent varelse från en annan planet.
Som påpekats av bättre bildade vetare så är det bara ungefär 1% skillnad mellan oss och chimpanserna och se vad den procenten gett oss. Den procenten gör det också omöjligt att hålla en konversation med en chimpans. Att en intelligent varelse från en annan planet skulle vara så pass lika oss att de skulle kunna kommunicera med (eller vara intresserade av det alls) känns extremt osannolikt. Dessutom är de mer eller mindre humanoida i sitt utseende. En mer intressant men betydligt mer sällan förekommande varelse i berättelsen är de så kallade gasbags som är i princip enorma, intelligenta påsar av gas.
Häromdagen såg jag lite youtube-klipp med Kevin Warwick som är professor i cybernik (cybernetics). Han talar för och experimenterar oerhört mycket med sådant som är vardag i dessa böcker. Det kan vara värt att kolla upp om man är intresserad av sådana ämnen.
Slutligen vill jag säga att Schismatrix Plus är en finurlig bok och det finns oerhört mycket att diskutera som jag inte tog med i detta inlägg men när allt kommer omkring så föredrar jag nog betydligt mer Alastair Reynolds.
