Blue Remembered Earth

Blue Remembered Earth av Alastair Reynolds

Tillbaka till Reynolds efter en ganska lång paus! Det var ett tag där det kändes som att jag inte läste annat än hans böcker.

Blue Remembered Earth är första boken i en trilogi och den äger rum ca hundrafemtio år in i framtiden, inom hyfsat rimliga teknologiska gränser. Så inga ultraposthumanistiska varelser på kilometerlånga rymdskepp långt ut i Universum likt hans Revelation Space-serie (som jag för övrigt älskar).

Geoffrey Akinya är etolog och forskar på elefanters beteende i sitt hemland Kenya i Afrika medan hans syster Sunday försöker slå sig fram som konstnär i en subkultur uppe bland människans kolonier på Månen. Släkten Akinya är synonymt med ett enormt företagsimperium som deras mormor Eunice har grundat. Men de båda syskonen försöker klara sig på egen hand utan Akinya-släktens stora förmögenheter. Ingen av de två syskonen vill spela det kapitalistiska spelet som skulle krävas för att få tillgång till de resurserna och framför allt vill de inte vara tvungna att sammarbeta med deras kusiner Lucas och Hector som är företagets huvudförvaltare. Men trots det dras de av slump och av nyfikenhet in i en kryptisk skattjakt strax efter att Eunice dör. Innan sin död verkar Eunice ha lämnat ett spår av ledtrådar i solsystemet och varken Geoffrey eller Sunday har någon aning om vart det kommer leda.

Boken börjar väldigt långsamt. Alldeles för långsamt skulle nog många säga. Jag vet inte riktigt hur jag ens orkade fortsätta läsa överhuvudtaget men på något sätt är det ändå inte helt tråkigt, bara just långsamt. Vi får i huvudsak följa Geoffreys vardagsliv med sina elefanter, i utkanten av ett hårt reglerat men också oändligt tryggt samhälle. Det blir mycket bakgrundshistoria om karaktärer och om samhället som de lever i.
Det är en värld som känns trovärdig och äkta, vilket jag uppskattar. I världen Reynolds beskriver har mänskligheten tagit sig förbi det värsta av klimathotet och lagat det som tidigare generationer ställt till med. Mänskligheten har gått igenom många år av krig och lidande men har tillslut kommit ut på andra sidan och återhämtat sig. Krigen är dock ändå ganska färska i det mänskliga, kollektiva minnet, så det är ingen utopisk, perfekt värld som Geoffrey lever i. Större delen av den stadsbebyggda världen kontrolleras av The Mechanism som med implantat och ett enormt nätverk av bevakningsteknologi ser till så att ingen skadar någon annan eller begår brott. Afrika är också den teknologiskt ledande världsdelen. Dock definieras det inte särskilt detaljerat eller hur det kom sig att världen ser ut som den gör. Det är inte fokus i boken, utan mest bakgrundshistoria.

Reynolds upptrappning av historien sker verkligen otroligt långsamt. Det känns ändå som att jag ser pusselbitarna långsamt puttas in mot mitten och bli tydligare men att det tar en himla lång tid innan Reynolds börjar sätta ihop pusslet. Hade jag fått välja hade jag nog skurit bort rätt mycket och komprimerat resten. Inte förrän strax efter halva boken tar det fart ordentligt då en rejäl vändning sker. Men okej, vi får ju lång tid på oss att lära känna karaktärerna och världen i alla fall.

Detta lite sömniga intro känns inte helt lik Reynolds heller. Jag förknippar honom annars med dramatiska avslöjanden som gjort mig (i alla fall tidigare, som novis sci-fi-läsare) ganska "mind blown". Blue Remembered Earth är inte helt fri från de stora, överväldigande perspektiven som jag så gillar dock.
En annan sak jag noterar är att hans dialog är en aning bättre än den brukar vara, faktiskt. Jag vet att jag klagade rätt mycket på det i inlägget om Terminal World. Det finns fortfarande delar av dialogen som känns lite onaturlig. Men det är bättre tycker jag allt.

Då detta är första boken i en serie skulle man eventuellt kunna ursäkta den långsama takten. Kanske ska boken ses som ett intro till själva serien; mycket worldbuilding helt enkelt. Inte för att jag tycker att det måste vara så att första boken i en serie är en långsam introduktion, men vill man vara generös så skulle man kunna se det så. Jag har dock i denna stund inte läst de andra böckerna i serien så jag kan inte tala för hur resten av serien är. Mycket worldbuilding är det hur som helst.

Så kommer jag fortsätta att läsa nästa bok i serien? Kanske. Men jag kommer nog vilja läsa något annat i mellan först.